MITT VITTNESBÖRD DEL 5

Obehagliga påminnelser

En upplevelse som jag en gång fick gav mig förståelsen att Satan kan ge oss tankar. Jag jobbade åt ett bemanningsföretag, och en dag skulle jag jobba med att tömma en container. Det var jag och en person till. Det som hände var att jag helt plötsligt fick en låt på hjärnan. Det som slog mig var att det var en jättegammal låt som jag inte hade hört på åratal. Kanske tio sekunder efter att jag fick upp den tanken i huvudet började min arbetskollega att vissla på den sången. Precis när jag fick den sången på hjärnan så fick han också den på hjärnan. 
Det är ju helt osannolikt, så jag förstod att det som hände var övernaturligt. Jag är säker på att den låten inte var från Gud. Och om den inte var från Gud så kan den bara ha kommit från Satan. Det var sådana småsaker som kunde vara så jobbiga. Det var inte stora manifestationer av demoniska övernaturliga händelser, utan demonerna 
var hela tiden där och påminde mig att de fanns i min närvaro så att jag inte glömde det.

Gud bar mig i smärtan

Men Gud är god! Jag vet med 100 % säkerhet att om det inte hade varit för Gud så hade jag aldrig någonsin klarat mig, för när jag tänker tillbaka på den smärta som jag kände kan jag säga: Man överlever inte ett sådant psykiskt lidande under så lång tid utan att Gud ger en kraft och hjälper en igenom smärtan. Jag har förträngt mycket av det som har hänt. Det jag upplevde under flera års tid satte hjärnan under stor press, och jag tror då hjärnan reagerar på ett sådant sätt att den till slut raderar mycket av det jobbiga man upplevt. Det känns skönt på ett sätt, men på ett sätt inte. Om jag inte hade förträngt så mycket av mina upplevelser så hade jag haft ett ännu rikare vittnesbörd.

Hur jag blev medlem i Pingstkyrkan

Efter en tid blev det så att jag efter mina erfarenheter av Svenska Kyrkan längtade till en ny församling. Hur jag då blev med i Pingstkyrkan är en historia för sig. Det var så att jag jobbade på Avdelning 1 på Medicinkliniken vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Där träffade jag en dam som hette Helen - en av mina patienter. Fast jag aldrig hade träffat henne tidigare kändes det som om jag hade känt henne hela mitt liv. Det var en verklig systerlig kärlek. Jag tyckte först att det var väldigt märkligt eftersom hon var mycket äldre en jag; hon var i femtioårsåldern. Efter några dagar, när vi satt och samtalade, kom det fram att hon var kristen. Det gjorde så klart att vi knöt ett band till varandra. Hon berättade att hon var med i Pingstkyrkan.

Sedan blev det så att jag började jobba som assistent åt Helen och fick då lära känna hennes man Christian. Med honom har jag haft flera långa samtal om Gud. 
Christian har betytt mycket för mig när det gäller att stärka mig i min kristna vandring.
 Så jag tackar verkligen Gud att han har använt Christian som ett instrument och som en sann broder till att hjälpa mig på min vandring.
 Jag blev efter en tid medlem i Pingstkyrkan efter att ha följt med Christian och 
Helen dit. 
Min tid i Pingstkyrkan har varit både inspirerande och glädjande, men också en tid 
av misstro och tvivel.
 Jag uppskattar den broderliga kärlek som jag fick i Pingstkyrkan.

Guds vägledning

När jag ser tillbaka på min vandring är det intressant att se hur Gud har väglett mig. Det är ju så att ju mer vi närmar oss Gud, desto mer närmar han sig oss.
 Så när vi kommer närmare Gud omsluts vi mer och mer av Hans frid och Hans kärlek, och vår tro kommer då att stärkas. 
Eftersom vi vill närma oss Gud säger vi ja till Gud, och då öppnar vi upp oss för Guds Ande och kraft. Vi måste hela tiden vara vandrande - inte stanna upp så att vi blir bekväma 
och stillasittande, utan söka Herrens hand varje dag; så att Han kan vägleda oss i all sanning; 
så att vi får lära oss Hans väg och Hans stigar. Vi måste förstå att vi jämt kan lära oss mer 
av sanningen. Framför allt måste vi varje dag be om att bli använda av Gud, och varje dag 
söka Hans vilja istället för vår egen vilja. 
Vi ber då att Han hjälper oss att göra Hans vilja.

Stark upplevelse av Jesus - Vägen till Adventkyrkan

Efter en tid i Pingstkyrkan blev jag intresserad av evolutionsteorin kontra skapelseteorin. Jag fick då tipset att kolla på föreläsningar med Walter J. Veith på amazingdiscoveries.org
. Jag var i en tid av starkt sökande för att komma Gud närmare och hade under den här tiden känt en väldigt nära relation till Herren. Jag kände ofta att Herren öppnade mina sinnen för sanningen. Jag kunde känna att Herren talade till mig.

Jag kommer ihåg en upplevelse som jag hade. Det var efter att jag hade haft ett långt och andligt uppbyggande samtal med min vän Christian. Efter samtalet går jag och tar mig en dusch och är väldigt glad efter samtalet som vi just haft. Plötsligt tar Herren med mig tillbaka till stunden då vår Herre Jesus Kristus blir utsatt för piskrapp och slag. Detta skedde inte på ett fysiskt sätt utan på ett mentalt och psykiskt sätt. Jag var inte där rent fysiskt, utan det kändes som om jag var där på ett starkt känslomässigt sätt. Jag faller ner på badrumsgolvet och börjar gråta hysteriskt, för samtidigt som jag inombords ser hur man piskar och slår honom kan jag känna Jesu Kärlek för oss. Jag börjar då ropa: "Slå Honom inte! Slå Honom INTE!" Sedan, på ett ögonblick, tas upplevelsen ifrån mig. Det var en otrolig stark upplevelse.

Det är som sagt så att när vi närmar oss Gud, närmar Han sig oss. Det är då man får träffa Gud i livet. 
Till slut. När jag är i en period av sökande på mina knän, i tårar - då jag ber att Gud ska visa mig sanningen - då vägleder mig Gud till Walter J Veith. När jag såg hans föreläsningar fick jag ännu en del av sanningens pussel, ännu en stråle av Guds sannings ljus nådde mina andliga ögon, och mina andliga ögon blir ännu klarare. Jag började se mer och mer på Walters föreläsningar och jag förstod till slut att jag måste ta ett nytt steg i min vandring med Herren, och ta mig till Sjundedags Adventistkyrkan. 
Så i augusti 2011 tog jag kontakt med Georg, och en solig lördagsmorgon tog jag mig till Sjundedags Adventistkyrkan i Norrköping.


Stunden då Jesus grep in

Jag vill nu berätta om den befrielse som jag fick från dom demoniska varelserna som plågade mig under flera års tid. Vad som hände den natten som Jesus kom och räddade mig är något som är så stort och underbart, att få uppleva på ett så tydligt och mäktigt sätt att Jesus griper in mitt liv. Detta är det som skiljer kristendomen från andra religioner: Vår Gud är verklig! Han griper in i våra liv! Han är en Gud som vill ha en nära och personlig relation med oss inte vara långt borta från oss!

Under den tid då jag var plågad av demonisk närvaro kunde jag ibland vakna upp på natten och känna att det fanns en demonisk närvaro i mitt sovrum, och samtidigt som jag kände denna närvaro så kunde min son ibland börja gråta i sömnen och bli väldigt orolig. Detta var såklart en stor plåga för mig att se min son lida utan kunna göra något åt det. Men det jag gjorde var såklart att börja be till Gud. Ibland kunde jag vakna upp mitt i natten med en förståelse att det fanns en demonisk närvaro i mitt sovrum. Jag tackar Gud att det inte skedde varje natt. Men en natt vaknade jag upp av att den onda närvaron hade tagit sin plats i mitt rum. Precis efter den känslan kunde jag känna att Jesus kom in i rummet och att den demoniska närvaron försvann, och att en stor frid fyllde min närvaro istället! Det är väldigt svårt att sätta ord på denna upplevelse, jag såg inte Jesus komma in i rummet. Den vetskapen skedde på ett inre andligt plan, men jag kunde såklart känna den frid som infann sig i rummet. Och på samma sätt kunde jag inte se de demoniska varelserna utan det skedde också på ett inre och andligt plan. Dessa påhälsningar bevisades också genom att min son kände den närvaro som kom in i sovrummet samtidigt som jag. Men jag är glad att min son bara var två år när Gud räddade mig, så han har inga minnen alls av det som hände. Oftast drabbade dessa upplevelser bara mig. Sedan den natten har jag inte haft den demoniska närvaro i mitt liv, den närvaro som plågade mig från hösten 2006 till natten då Jesus grep in och räddade mig, en natt året 2009. Hur ska jag kunna prisa min Gud och Fader nog! Och prisa Hans son Jesus Kristus vår Herre!

Detta är mitt, Andreas Kvists, vittnesbörd. Må Gud, den allsmäktige Fadern, välsigna den som läser 
detta vittnesbörd med sanningen ljus och Guds eviga frälsning. Detta ber jag i min 
Himmelske Herre, Guds enfödde Son, Jesu Kristi Namn. Amen!